torsdag 20 augusti 2015

Från mikrovågsugn till e-hälsa


Minns ni när mikrovågsugnen kom till Sverige? Det gör inte jag. Själv såg jag för första gången en mikrovågsugn 1981. Men det var inte i Sverige utan i USA, och för amerikanerna var mikrovågsugnen inget nytt. Vad jag minns fanns mikrovågsugnarna inte då i Sverige.

Däremot vet jag att många i Sverige var skeptiska till mikrovågsugnen när den kom, bl a min mamma. Hon förstod inte hur den fungerade (det var det väl ingen av oss som gjorde) och hon var helt säker på att den skulle mikra bort all näring i maten. Jag är inte säker på att vi bättre förstår hur den fungerar idag (jag gör det inte), däremot har vi lärt oss nyttan med den och tveklöst underlättar den vardagen för många av oss. Det tog bara lite tid att komma på det.

På samma sätt är det nog med teknik inom vård och omsorg. Vi behöver testa oss fram och själva upptäcka nyttan med olika produkter och tjänster. Tydligt är dock att intresset för teknik inom vård och omsorg ökar. Det gäller både bland de äldre själva och bland politiker, personal och anhöriga. Vi har vant oss med vardagstekniken (75% av svenskarna har en smartphone) och vi gillar sådant som förenklar. Själv väntar jag nyfiket på ännu fler moderna tekniska produkter och tjänster, som kan utveckla äldreomsorgen.

Mer finns att läsa i en artikel i Dagens Nyheter...




Inte oväntat är det de unga som är mest positiva till digitaliseringen av vården. 63 procent av de mellan 18 och 34 år har minst en hälso- eller medicinskt relaterad mobilapp. Apparnas popularitet ger en antydan om att det finns ett stort intresse för att söka hälsoinformation på egen hand, enligt Jon Arwidson.
75 procent av svenskarna har i dag smartphone. Undersökningen visar att 3 av 4 tänka sig att övervakas i hemmet av en trådlös hjärtmonitor och över hälften är positivt inställd till att kontrollera vitala värden med av apparater kopplade till en smartphone.
Drygt 6o procent kan till exempel tänka sig att skicka ett digitalt foto av ett utslag till en hudläkare för bedömning. Det handlar om att distans få svar och diagnoser på prover som patienten själv kan ta i hemmet, exempelvis blodtryck eller blodsockernivåer.
Enligt Jon Arwidson överensstämmer flera resultat med en liknande amerikansk studie från 2013.
– Men jämfört med amerikanerna verkar vi i Sverige vara mer positiva till virtuella lösningar och enklare diagnosticering via exempelvis urintest eller EKG-provtagning i hemmet, konstaterar han. 
I takt med att svenskar lever allt längre belastas också vårdapparaten allt hårdare. OECD och EU-kommissionen uppskattar att utgifterna för långtidsvård 2050 kommer att vara fördubblade eller mer. Under 2011 spenderade Sverige 3,6 procent av bruttonationalprodukten, BNP.
Det finns alltså stora pengar att spara för vården om fler började använda ny teknik, hävdar PwC:s rapportförfattare och ger två exempel:
* Om en av tre personer med kroniska sjukdomar som kronisk hjärtsvikt, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och diabetes skulle välja virtuella vårdlösningar kan det innebära en kostnadsbesparing på 369 miljoner kronor årligen.
* Om en av fem svenskar skulle välja att göra hälften av sina läkarbesök i primärvården virtuellt, kan detta spara sjukvården upp till 1,2 miljarder kronor varje år.
Myndigheten för vårdanalys uppskattar att personer med kroniska sjukdomar står för ungefär 80–85 procent av de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna i Sverige. Personer med två eller fler kroniska sjukdomar står för 50 procent av kostnaderna.
Men för att klara skiftet till virtuell vård är det viktigt att myndigheter, landsting och kommuner stärker sin förmåga att samverka, betonar Jon Arwidson.
Den virtuella vården når också patienter som har långt till läkare och sjukvård. Enligt SCB ökar andelen äldre bofasta på landsbygden. Mellan åren 2005 och 2013 ha de över 65 år ökat från 24 procent till 27 procent och förväntas öka till 31 procent fram till 2053.
En av de största utmaningarna med virtuell vård är att säkerställa patientskyddet med en bara en mindre del av de som svarat i undersökningen, 6 procent, anger att de skulle känna oro kring skyddet för de egna patientuppgifterna.
– Det som bekymrar mest är risken för minskad vårdkvalité. Den slutsats vi kan dra av vår studie är att eventuell oro för bristande sekretess och/eller integritet är marginell och förändrar inte viljan att pröva digitala eller virtuella vårdlösningar, säger Jon Arwidson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar